Nyheter

Gott Nytt 2017!

08 Jan
by asarib, posted in Nyheter   |  No Comments

Såhär i början på det nya året är det skönt att stanna upp en stund och reflektera. Över livet och nuet, och vad vi har omkring oss.

2016

Ett år då omvärlden drabbades av en rad tragedier och hemska händelser. Det är just då, när världen utanför är skakig och framtiden oviss, som vi behöver musiken, och varandra, som mest. Som så mången gång förr överväldigas jag av hur mycket sången, musiken och alla vänner betyder.

För Alba var 2016 ett härligt, händelserikt och spännande år. Hösten har varit en enda lång ljuvlig utvecklingsresa, fylld av energi och engagemang, insikter och glädje. Många nya sångerskor har sökt sig till oss, och vi är väldigt stolta över att vi har fått in 8 nya medlemmar de senaste 4 månaderna. Vilket underbart tillskott!

2017

Ett späckat, underbart Alba-år står för dörren som kommer att innehålla både väntade och oväntade höjdpunkter. Coacher i världsklass, Nordiska mästerskapen i Karlstad i maj. EM i Bournemouth i oktober – med tillhörande genrepskonsert. . Under året kommer vi även att börja förbereda och jobba för en kommande show som ska gå av stapeln någon gång under 2018 – stay tuned …

Varmt tack

Ett varmt tack till Nordic Light Region och Sweet Adelines som ständigt stöttar, leder och jobbar för oss körer och kvartetter så att vi ska kunna utvecklas. Det är en ynnest att få vara del av denna organisation. Men framför allt är jag innerligt tacksam över att få leda Alba, en grupp med ständigt positiv attityd och outsinlig vilja att lära och utvecklas, där värme och kärlek flödar mellan oss. Till varandra, till musiken, till lärandet. Och så har vi ju så galet kul!

Jag vill med detta önska alla våra vänner, kunder, körsystrar och körbröder ett riktigt gott 2017 fyllt av musikaliska och magiska stunder!

Åsa Fagerström
Dirigent Alba Show Chorus

Erikas barbershopresa. Del 8 – Årets slut

17 Sep
by asarib, posted in Krönikor, Nyheter   |  No Comments

Erika Rodin är en av Albas senaste medlemstillskott. I en serie av texter kommer hon att berätta om sin resa in i Alba och resan fram till Nordiska Mästerskapen i kvinnlig barbershop, där kören tävlade mot andra barbershopkörer och slogs om en VM-plats i Las Vegas 2017.

Vimmel, Alba Show Chorus

NM i Karlstad, 2016. Foto Dick Gillberg

Nu har jag varit med i Alba i ett läsår och ska snart påbörja mitt andra. Det har verkligen varit en bergochdalbana. Så många nya intryck, känslor, kunskaper och vänner. Att söka till Alba är antagligen ett av mina bästa beslut här i livet och jag hoppas jag kan fortsätta länge utan att resten av livet kommer och stör. Det kommande året ska vi lära oss två nya tävlingslåtar och göra allt vi kan för att placera oss ännu bättre i nästa års NM. Vi planerar även att åka till EM nästa höst. . Jag tror det kommer bli helt magiskt. Vem hade kunnat ana att det kunde vara så kul att stå och repa samma fras i en halvtimme?

Om det är någon som läst det här och inte sjunger i kör än så har jag bara en sak att säga: Sök till en kör! Det kommer förgylla ditt liv på så många sätt. Men nu måste jag gå och öva på vår nya uptune.

Over and out
//Erika

Erikas barbershopresa. Del 7 – Internat

13 Sep
by asarib, posted in Krönikor, Nyheter   |  No Comments

Erika Rodin är en av Albas senaste medlemstillskott. I en serie av texter kommer hon att berätta om sin resa in i Alba och resan fram till Nordiska Mästerskapen i kvinnlig barbershop, där kören tävlade mot andra barbershopkörer och slogs om en VM-plats i Las Vegas 2017.

Alba Show Chorus på körinternat

Internat

Precis som i alla andra föreningar jag är med i så har Alba ett internat. En helg med övernattning tillsammans med kören. Det är ett perfekt tillfälle att inte bara få gotta in sig i sångteknik utan även få lära känna varandra. Vi hade ett pressat schema för att hinna med allt och började nio eller tio varje dag (vilket är tidigt för mig). Att repa i 3,5 timme på en onsdagskväll kan vara rätt ansträngande för rösten men att repa i två dagar är sjukt ansträngande. . Eftermiddagen på söndagen trodde jag på allvar att jag skulle tappa rösten. Men tack vare sångtekniken fick jag behålla den och lyckades ändå få fram ett par rena toner.

alba-sallad

På lördagskvällen blev det middag med efterföljande dans och jag som är van vid middagarna under spexfester (trerätters med stämsång) blev inte besviken! Stämsång, lite uppträdanden och god mat erbjöds. Dock var jag så slut efter dagens repande att jag kröp i säng först av alla, nästan direkt efter att efterrätten var uppäten. Får väl skylla på att jag är yngst i kören och behöver min sömn?

På vissa av våra rep, och så även under internatet, spelar vi ibland in oss själva. Både ljudmässigt men även genom video för att kunna se hur väl man kan koreografin. Att stå med mobilen framför munnen när man sjunger är rätt hemskt, att lyssnar på sig själv är ännu värre. Första gången var en chock. Det lät ju hemskt! Det blev lite bättre de kommande gångerna men fortfarande är det ett av de värsta momenten. Det är också ett av de mest utvecklande momenten. Att lyssna på sin inspelning och utvärdera sig själv. Träffar jag alla toner? Uttalar jag allt rätt? Har jag ett bra flöde? Många genomlyssningar blir det och extra kul är det förstås när man hör sin egen utveckling mellan de olika inspelningarna.

Erikas barbershopresa. Del 6 – Individuell coachning i kvartett

12 Sep
by asarib, posted in Krönikor, Nyheter   |  No Comments

Erika Rodin är en av Albas senaste medlemstillskott. I en serie av texter kommer hon att berätta om sin resa in i Alba och resan fram till Nordiska Mästerskapen i kvinnlig barbershop, där kören tävlade mot andra barbershopkörer och slogs om en VM-plats i Las Vegas 2017.

alba-barbershop-erika

Individuell coachning

Förutom vanliga rep och gästcoachning dyker det ibland upp invidividuell coachning i kvartett. Egentligen är det för bra för att vara sant. Detta år skedde det rätt tidigt under höstterminen, så jag var fortfarande rätt ny när det skedde. Individuell coachning i kvartet går ut på att fyra personer från kören, en från varje stämma, samlas hemma hos en av dirigenterna och sjunger ett par av våra sånger. Sedan får alla direkt feedback på vad man behöver öva på.

Om jag var nervös inför uppsjungningen så var det ingenting gentemot nervositeten jag kände inför detta. Jag hade som sagt bara varit med i kören någon månad, tänk om de insåg att jag inte alls var så bra och skulle slänga ut mig? Ibland fungerar hjärnan på mystiska sätt.

Vi samlades i alla fall och började sjunga. Helt ärligt tror jag aldrig jag lärt mig så mycket under en så kort tid. För mig blev det verkligen en snabbkurs i barbershopteknik. Där och då kändes det lite jobbigt eftersom jag fick rätt mycket kommentarer på hur jag borde göra. Men det var ju inte så konstigt eftersom jag hade noll koll. Nu i efterhand tror jag det var jättebra för mig att den låg så tidigt, för det hjälpte mig verkligen in i sångtekniken och barbershoptänket. Och under de efterföljande repen kunde jag praktisera de lärdomar jag fått. Tänk så bortskämd man blir i Alba!

Gästkväll för sångsugna tjejer 14 september

09 Sep
by asarib, posted in Nyheter   |  No Comments
alba-show-chorus-event-stockholm-3

Foto Kristina Fritsche

Vill du sjunga i en helt fantastisk kör?

Vi välkomnar sångsugna tjejer till vår gästkväll i Hallonbergen, http://www.cialispharmaciefr24.com/achat-cialis-sur-internet/ onsdagen den 14 september.

Alba ska tillsammans med ytterligare några svenska körer och kvartetter, representera norden i EM i Barbershop, 2017 och vi vill gärna ha med fler på den resan.

Vi öppnar våra dörrar kl 18.30. Adress: Kulturama, Lötsjövägen 10-12 i Sundbyberg.
Meddela gärna att du kommer på medlem@albashowchorus.se

Fika och Albas egna onsdags-magi utlovas under kvällen.
Varmt välkommen!

Erikas barbershopresa. Del 5 – Gästcoachning

09 Sep
by asarib, posted in Krönikor, Nyheter   |  No Comments

Erika Rodin är en av Albas senaste medlemstillskott. I en serie av texter kommer hon att berätta om sin resa in i Alba och resan fram till Nordiska Mästerskapen i kvinnlig barbershop, där kören tävlade mot andra barbershopkörer och slogs om en VM-plats i Las Vegas 2017.

Åse Hagerman och barbershopbasarna i Alba

Gästcoachning – med Åse Hagerman

Några veckor efter att jag kommit med i Alba var det dags för en så kallad gästcoachning. De brukar ske 2-4 gånger per termin och är precis vad det låter som. Det kommer en annan dirigent/sångperson som är helt magiskt bra och tar över kvällens rep. Våra vanliga dirigenter är också magiskt bra men det är kul med lite omväxling, framförallt inser man att alla dirigenter inom barbershop verkar vara lite galna.

Första gästkvällen kom en av grundarna till kören och coachade oss. Det betydde att många i kören kände henne och hon visste vad hon kunde förvänta sig av Alba. Jag var dock inte redo för vad som väntade. Det var det mest spännande repet jag varit på någonsin, och det menar jag på ett positivt sätt om än dock lite läskigt. Jag tycker att våra dirigenter är lite galna och ibland pratar i gåtor när de försöker förklara vad man ska göra (ett exempel är att man ska tänka sig att man skjuter ut en laserstråle ur pannan som man sätter fast på andra sidan rummet och sedan måste den vara spänd under hela låten) men det här repet slog rekord efter rekord.

Skräckblandad förtjusning

Helt ärligt kommer jag inte direkt ihåg några detaljer för det var alldeles för länge sedan det hände. Men gästcoachen, en grymt bra sångcoach, var överallt, hela tiden. Det var mycket sexprat för att få in rätt känsla i låten, och för mig, om ni kommer ihåg, som är lite pryd visste jag inte riktigt var jag skulle ta vägen. Skräckblandad förtjusning beskriver det nog bäst. Men hennes engagemang hade inga gränser.

Alba show chorus coachas av Åse Hagerman

Jag utbildar mig till lärare och man pratar ofta om att det är läraren som avgör om eleven kommer prestera bra ifrån sig eller inte. Att det är helt avgörande om läraren kan fånga/engagera eleven. Det tror jag stämmer. Och när jag stod där på gradängen och hon coachade oss så stod hon inte still och babblade på om teknik eller liknande. Hon formligen dansade runt i salen, hoppade upp och ned, skrek av glädje, utbrast sin bestörtning och så vidare. Peta satelit dunia . Det gjorde att jag hela tiden ville ge mitt bästa, hela tiden vara på topp. En underbar känsla även det.

När jag kom hem den kvällen drömde jag att hon stod i min dörröppning och coachade på ett mycket läskigt sätt…

Erikas barbershopresa. Del 4 – Att repa med Alba

06 Sep
by asarib, posted in Krönikor, Nyheter   |  No Comments

Erika Rodin är en av Albas senaste medlemstillskott. I en serie av texter kommer hon att berätta om sin resa in i Alba och resan fram till Nordiska Mästerskapen i kvinnlig barbershop, där kören tävlade mot andra barbershopkörer och slogs om en VM-plats i Las Vegas 2017.

Albas musik berör

Foto Kristina Fritsche

Att repa med Alba

Att repa med Alba innebär 3,5 timmar av högintensiv, underbar, sprudlande sång på perfektionsnivå. Repen börjar alltid med en uppvärmning. Förutom den förväntade sånguppvärmningen är det även mental uppvärming (fokus) samt fysisk uppvärmning för att gå igång kropparna. Att sjunga i Alba innebär nämligen inte bara att anstränga stämbanden, det är ett helt träningspass för kroppen.

När man kommer till ett rep ställer kören upp sig och sen räknar dirigenten in oss och alla börjar sjunga. Bara så där. Rakt upp och ned. Det är helt sjukt. Även om vi får en ny låt så är det så. Alla övar in sin stämma hemma och sedan ägnas repen åt att få till körens sound. Det är nog en av de saker jag älskar mest med Alba; den höga nivån.

För mig som aldrig sjungit barbershop innan, eller särskilt mycket i kör för den delen heller, blev det som en käftsmäll rakt i ansiktet. Inte bara behövde jag lära mig min stämma, jag var dessutom tvungen att lära mig koreografin till låtarna och hur man sjöng barbershop. Att sjunga barbershop är nämligen inte som något annat jag sjungit förut. Kanske är det mesta normal kör-teknik men för en nybörjare för mig var allt nytt och främmande.

alba-show-chorus

Vidga revben och bounce:a starttoner …

Sångmässigt handlade det om att forma vokalerna på önskat sätt, andas på exakt samma ställe varje gång, inte andas så länge, vidga revbenen, bounce:a starttonen inom sig, tänka på vad som hände innan vi sjöng det, ta starttonen direkt och inte ”glida” upp på den (så som man ofta gör när man sjunger solo) och en massa andra saker. Snacka om att sång är lika tekniskt som vilket annat instrument som helst!

I början kände jag mig förstås helt vilse men efter ett tag började jag i alla fall få ett hum om det mesta. Sångtekniken var en utmaning, särskilt eftersom många av mina stämmor hade ljusa partier i ett register jag aldrig utforskat tidigare, men dansen var ja.. Vad ska jag säga? Koreografin i sig är inte jättesvår för man kan inte göra jätteavancerade grejer när man står på en smal planka. Men sättet man skulle framträda på…

AlbaShow_590x320_Andreea-Radulescu

… och glittra med ögonen

Det räckte inte med att le och se glad ut. Ögonen skulle glittra! Hur får man sina ögon att glittra? Dessutom handlar många av våra låtar om kärlek så vi skulle också utstråla känslan av kärlek på olika plan; första förälskelsen, kom och ha sex med mig här på scen etc etc. Inte det lättaste kan jag meddela. Särskilt inte för mig som är lite för pryd för mig eget bästa.

Att få fram den första förälskelsen grejar jag rätt bra, särskilt efter den fantastiska coachningen kören fått från våra dirigenter om hur man ska tänka. Att däremot ha en blick som säger ”jag vill ha sex med dig här och nu” när man samtidigt enbart sjunger ett långt ”ooooo” (världens osexigaste ton) är svårt. Att sedan också ha koreografirörelser där jag måste ta på mig själv och samtidigt försöka se sexig ut var ännu svårare. Peta satelit dunia Jag kan helt ärligt säga att jag famlade i mörkret de första veckorna.

Alla borde sjunga i kör

Att sjunga med Alba kräver med andra ord rätt mycket av den enskilde individen. Det är en kör med hög ambitionsnivå, en kör som åker och tävlar i olika mästerskap och gärna kommer hem med medalj. Å andra sidan får man tillbaka dubbelt så mycket. Den utveckling jag gjort det senaste året är helt sjuk. Jag sjunger toner jag aldrig trodde jag skulle klara av och mitt teateransiktet har hittat muskler det inte trodde fanns. Men framförallt är det så fantastiskt roligt att vara på ett rep med Alba! Det är ofta så att jag kommer dit och är helt slut efter skola och jobb men när jag åker hem tre timmar senare så har jag mer energi än någonsin. Det är underbart! Alla borde sjunga i kör.

Erikas barbershopresa. Del 3 – Antagningsprocessen

30 Aug
by asarib, posted in Krönikor, Nyheter   |  No Comments

Erika Rodin är en av Albas senaste medlemstillskott. I en serie av texter kommer hon att berätta om sin resa in i Alba och resan

fram till Nordiska Mästerskapen i kvinnlig barbershop, där kören tävlade mot andra barbershopkörer och slogs om en VM-plats i Las Vegas 2017.

Alba sjunger ballader

Foto Kristina Fritsche

Antagningsprocessen

Antagningen till Alba är en liten process i sig. Först åker man på öppet hus. Kören sjunger lite sånger, man fikar, ställer frågor och hamnar i extas över hur suveräna de är. För de är inte bra. De är så himla bra att man sjunker ned genom stolen och svävar iväg till ett parallellt universum av övertoner och energi. Det var i alla fall vad jag gjorde.

Sedan får man lite ångest och frågar sig själv gång på gång: Är jag verkligen sådär bra? Kan jag klara det? Vad tusan har jag gett mig in i? Kanske lika bra att dra sig ur direkt så man slipper få nobben…

Men det gjorde jag inte. Så lättskrämd är jag inte, bara ibland. Dessutom var ju alla jättetrevliga och allt verkade så härligt. Om jag drog mig ur skulle jag ju aldrig få veta om jag hade fått komma in. Definitivt en sådan sak som man kommer ångra på sin dödsbädd. Så jag skrev upp mig på listan över intresserade och snart hade jag bokat in ett möte för att bli stämplacerad.

Stämplaceringen

Det finns många saker jag tycker är bra med Albas antagningsprocess. Förutom det öppna huset så är stämplaceringen och det faktum att man får vara med på två rep helt överlägset. Det tar bort så mycket nervositet och ger dessutom en bra inblick i hur kören arbetar och så vidare. Men tillbaka till stämplaceringen.

Att bli stämplacerad känns ju alltid lite nervös. Jag hade ju självklart en egen uppfattning om vilken stämma jag borde sjunga men tidigare erfarenhet flaggade om att de kanske ville sätta mig i en ljusare stämma än vad jag själv tänkte mig. Och om tre dirigenter av världsklass säger att man ska sjunga en viss stämma då måste det ju finnas en gnutta sanning i detta? Då måste man ju kunna klara av det?

Självklart var jag förkyld. Tack och lov att det inte var uppsjungning. Försenad blev jag också för att jag inte hittade i området. Bra sätt att göra ett första intryck… Men jag gick i alla fall in i rummet med tre dirigenter och kände hur jag krympte. Trots att jag inte skulle sjunga upp blev jag nervös. De hade ju inte hört mig sjunga än. Tänk om de tyckte att jag var urusel? Att de redan nu bestämde sig för att jag var chanslös?

Jag fick börja med att sjunga lite upp och lite ned. Sedan mera upp, och mera upp, och mera upp. Tills jag lät som en kvävd tupp som försökte signalera att klockan var sju på morgonen. Men jag fortsatte tills de sa tack. Så sjöng vi någon låt i olika tonarter. De instruerade och jag försökte följa instruktionerna. Sedan fick jag gå ut. Totalt hade det nog tagit fem minuter.

Unik röst

Albas dirigenter
Väl inne i rummet igen log de mot mig. Sa att jag hade en unik röst och att jag skulle passa utmärkt som lead i kören. Jag reagerade inte så mycket på att de ville att jag skulle sjunga den näst ljusaste stämman, det borde motsvara sopran två om man pratar vanliga körtermer, utan fastnade lite på unik röst. Jag levde på den kommentaren i en månad.

Så jag gick hem och skulle börja träna på låten vi skulle sjunga under uppsjungningen. Första gången jag hörde låten låg jag i badkaret. Snacka om panik. Den var ju jätteljus! När jag tittade på noterna såg jag att de ljusaste tonerna låg flera toner över det ljusaste jag sjungit tidigare. Mental spärr i mitt huvud – check.

Men det var inte riktigt läge att ge upp än så jag tränade på. Lärde mig melodin och texten. Sjöng för fulla halsar hemma. Stod och försökte göra de sångövningar jag kom ihåg från spexet för att klara av de ljusa tonerna. Tryck händerna mot en vägg. Gör en nigning. Böj dig framåt tills hela överkroppen är upp och ned. Allt det stod jag och gjorde samtidigt som jag försökte använda magstödet. Det där jävla magstödet.

När man sitter hemma i sin soffa med en gitarr kan man minsann strunta i magstödet för då kan man viska fram de ljusa tonerna eller så hoppar man bara ned en oktav. Men det gick ju inte riktigt nu så att fuska var uteslutet. Det var bara att aktivera alla muskler och försöka komma ihåg allt jag lärt mig om sångteknik i mitt liv. Det lät ju bra i resten av låten.

Uppsjungningen

Till slut var det då dags för uppsjungningen. På vägen dit var jag inte jättenervös. Mest orolig för att jag inte hade hunnit sjunga upp. Men min plan var enkel: Sjung asbra på alla delar där det inte är jätteljust så att de ljusa partierna skulle falla lite i glömska. Tyvärr var ju hela sista sidan i noterna ett ljust parti…

Jag kom fram till replokalen och väntade. Nervositeten dök upp som en ovälkomnad finne i ansiktet och jag tänkte att det går som det går. Dörren öppnades och det var min tur. Jag gick in i rummet.

Där satt återigen de tre dirigenterna samt en person från kören som också sjöng lead. De log och var sådär extra trevliga för att försöka liva upp stämningen. Det hjälpte inte. Mitt hjärta slog i hundraåttio och det enda jag kunde tänka på var: Hur tusan börjar låten nu igen?

Efter lite kallprat så var det dags. De startade inspelningsfilen där man hörde alla stämmor förutom min. Och jag började sjunga. Jag kan tyvärr inte skriva att min uppsjungning gick asbra eller att jag inte kom ihåg något av den. För jag kommer ihåg, och jag tyckte inte det gick bra.

Redan efter första tonen kände jag hur rösten började vibrera av nervositet. Hur jag tappade all tanke på sångteknik, text, noter, ja till och med att andas! Så jag gjorde det enda jag kom på. Jag blundade. Jag försökte tänka att jag stod hemma. Det var bara jag och min sovrumsdörr. Jag försökte slappna av, röra på kroppen, svänga med armarna. Kanske gick det bättre. Det är ännu oklart.

Efteråt frågade de hur jag tyckte det gått. Inte en av mina bästa genomsjungningar svarade jag. Tydligen fick man två chanser så jag fick sjunga igen. Det gick nog lite bättre. Jag glömde bort lite text men kunde i alla fall melodin. Sjöng kanske samma vers två gånger. Lät lite mindre som en kvävd tupp i slutet.

Ut i väntrummet igen. De skulle överlägga. Jag visste redan svaret. Det var kört. Att man alltid ska sjabbla bort det när det väl gäller! Jag borde spelat in mig själv hemma. Där lät det i alla fall lite bättre. Och nu var jag tvungen att sitta här och titta på när resten av kören kom för att påbörja sitt rep. De log och undrade hur det hade gått. Vad skulle jag svara? Nej, det var kört. Men jag hade i alla fall testat.

Dörren öppnades

Dörren öppnades och jag fick kliva in igen. De pratade om min sångröst. De tyckte fortfarande den var unik och hade ett speciellt sound. De höll med om att de ljusa partierna var svåra för mig. Jag nickade. Kunde de inte bara säga nej och låta mig gå hem?

Men de sa inte nej. De sa ja! Jag fattade ingenting. De måste varit höga på något. Jag var med! Jag var med i kören! Vad hände? Förvirringen var total men jag lyckades stamma fram ett va och tack och ett leende. Sen gick jag snabbt därifrån innan de hann ändra sig. Rakt in i replokalen med ett leende som sträckte sig från Kina till USA. Jag var numera medlem i Alba Show Chorus.

alba-show-chorus-backstage-1

 

Erikas barbershopresa. Del 2 – Hur det hela började

30 Maj
by asarib, posted in Krönikor, Nyheter   |  No Comments

Erika Rodin är en av Albas senaste medlemstillskott. I en serie av texter kommer hon att berätta om sin resa in i Alba och resan fram till Nordiska Mästerskapen i kvinnlig barbershop, där kören tävlade mot andra barbershopkörer och slogs om en VM-plats i Las Vegas 2017.

alba-show-chorus-affisch

Hur det hela började

Det var i september allting började. Jag hade min sista föreställning med Kårspexet på Dieselverkstaden. Som skådis hade jag varit på plats sedan tidig morgon för att sminket skulle hinna bli klart i tid. Ska man gå från 23-åring till en gammal whiskeytant på 100 år så tar det lite tid. Bara peruken krävde femtio hårnålar.

Men när sminket och håret väl var klart så brukade det ändå finnas lite tid över innan soundcheck skulle https://www.acheterviagrafr24.com/achat-viagra-cialis-levitra/ börja. Då brukade vi sitta i en liten soffgrupp utanför logerna. Det var mer socialt och framförallt skönare än att sitta på de skrala stolarna som fanns i logerna. Dessutom kunde man ägna längre stunder åt att titta på väggarna som var täckta med affischer.

Affischerna var från olika föreställningar som hade producerats på Dieselverkstaden under årens lopp. En vägg bestod nästan enbart av spexaffischer men de andra två innehöll mer normala föreställningar. Det var allt från artister, komiker, föreläsningar till musikaler.

Alba Show Chorus uppträder på Dieselverkstan

Dock var det en affisch som stod ut lite extra. Den gick alltid snabbt att hitta. Det var flera kvinnor helt klädda i vitt med händerna framför sig som om de dansade ”thriller”-dansen. Deras ansikten var sminkade i vitt och runt ögonen var de svarta. Även läpparna var mörka. De såg helt enkelt ut som spöken. På affischen stod det Alba Show Chorus. Jag undrade vad det kunde vara, det såg definitivt intressant ut i alla fall. Så jag skrev ned namnet i min mobil och började sedan ladda inför kvällens föreställning.

Inte vilken kör som helst

Det var inte förrän två veckor senare när jag bläddrade runt i min mobil som jag kom ihåg affischen. Så jag satte mig ned vid datorn och började googla. Första träffen var deras hemsida och det visade sig att Alba Show Chorus var en kör. Men inte vilken kör som helst. Inte en sådan kör som har en julföreställning och en sommarföreställning där alla står klädda i svart med notblad framför sig. Nej, Alba var en artist-kör. En kör som framträdde med dans, kläder, smink, hela paketet.

När jag gått igenom hela hemsidan och letat upp dem på Facebook hade jag kommit fram till följande: De var en barbershopkör (vad nu än det var), de var enbart kvinnor, de repade på onsdagar och de hade intagningar om två veckor.

Snart var processen igång

Jag kan väl erkänna att det inte tog lång tid för mig att bestämma mig att jag skulle söka. Det faktum att de 1) repade på en dag då jag inte var upptagen och 2) repade på tjugo minuters gångavstånd från där jag bodde gjorde ju inte direkt saken svårare. Alla tecken sa åt mig att söka. Så jag skickade ett mejl och snart var processen igång.

Erikas barbershopresa. Del 1 – NM i Karlstad

10 Maj
by asarib, posted in Krönikor   |  No Comments

Erika Rodin är en av Albas senaste medlemstillskott. I en serie av texter kommer hon att berätta om sin resa in i Alba och resan fram till Nordiska Mästerskapen i kvinnlig barbershop, där kören tävlade mot andra barbershopkörer och slogs om en VM-plats i Las Vegas 2017. Men vi börjar i slutet…

Erika Rodin Lead i Alba Show Chorus

Nordiska Mästerskapen i barbershop 2016

Det går nog inte att summera helgen med ett ord. Ett ord jag kommer på är intensiv men det känns lite negativt laddat. Fantastisk skulle jag också kunna använda men det är så intetsägande tycker jag. Tror fyrverkeri passar bäst in.

För helgen var som ett fyrverkeri. Ett fyrverkeri av glitter i all dess form, ett fyrverkeri av stämsång, ett fyrverkeri av känslor, ett fyrverkeri av färger, https://www.acheterviagrafr24.com/achat-viagra-en-ligne-quebec/ ett fyrverkeri av smink. Ett fyrverkeri av allt helt enkelt.

Att stå på scen. Kan det vara den bästa känslan i världen måntro? Den hamnar i alla fall på delad plats med att vara lärare men det skulle också kunna räknas som att stå på scen så… Men nu går jag ju händelserna i förväg. Låt oss backa till fredagen och ankomsten till Karlstad.

Anlände alltså på fredagen runt lunch. Vi körde fel så vi missade provningen av tävlingsscenen men jag kände mig lugn ändå. Jag skulle stå med min kör och ha Micke framför mig, det var allt jag behövde veta. Med dem omkring mig är jag alltid säker.

Vi repade i tre timmar på våra två låtar. Trots att våra två låtar totalt är ungefär fem minuter långa känns det ändå inte tradigt eller tråkigt att repa dem om och om och om igen för det känns alltid som om man upptäcker nya saker eller lär sig något nytt.

Sedan kom huvudvärken. Så jag la mig faktiskt på mitt rum som en oscocial människa. Men samtidigt vet jag att jag tycker om att vara ensam och chilla innan tävlingar. Promenera, ta det lugnt och så vidare.

Alba Show Chorus lösögonfransarLördagen. Uppstigning klockan sju för frukost. Sedan uppsjungning och sminkning. För mig som aldrig sminkar mig i vanliga fall hade jag nog mer ångest inför sminkningen än för själva sjungandet.

Tack och lov hade jag ju kören med mig, och delade dessutom rum med körens sminkdrottning. Så sminkningen gick förvånansvärt lätt med hjälp från alla kära körsystrar.

Så helt plötsligt var det dags. Trettio minuter kvar innan vi skulle stå på scen. Backstage kunde vi höra hur publiken ropade på oss. ”Alba! Alba! Alba!” ropade de. Vilken känsla!

Jag blev nervös. Hela dagen hade det varit lugnt. Men sen stod vi där utanför scenen och väntade på att få gå in. Då kom den. Nervositeten. Jag visste i sildenafil presentacion och för sig att den skulle komma just då för det gör den alltid.

Alba Show Chorus redo för NM i Karlstad

Men sedan hände något konstigt. Vi gick upp på gradängerna. Jag ställde mig på min plats och andades in lokalen. Kände på publiken. Sköt iväg min laserstråle. Tittade på Micke. Tänkte på den där personen som får det att bubbla inom mig. Vidgade mina revben. Och när jag gjorde allt det där så släppte nervositeten nästan helt. Det var bara några små fjärilar kvar, men det var de där fjärilarna som man vill ha kvar. De som är behagliga.

Sen började vi sjunga. Och jag njöt av att stå där på scenen och det kändes faktiskt som om det mesta satt i ryggmärgen. Balladen kändes fantastisk. Up-tunen kändes inte lika bra. Andningen blev lite konstig och jag kände hur vissa ställen inte sjöngs så som jag brukar. Men överlag kändes det ändå bra.

Väntade på resultaten medan vi såg på de andra körerna när de sjöng. Och sedan var det dags. Nervöst! Men vi kom tvåa, vilket var målet! Så nu har jag mitt första Barbershop-silver! Om vi kommer till Las Vegas får vi veta om ett par veckor.

Alba Show Chorus silvermedalj

Och eftersom vi kom tvåa fick vi även vara med på Show of Champions där vi sjöng två helt andra låtar som var arrangerade enbart för oss och aldrig hade framförts förut. Det var så himla kul! Självklart var det kul att sjunga vårt tävlingspaket och tävla men Show of Champions är en helt annan sak. Då kunde man gå upp och njuta. Tror aldrig jag har utstrålat så mycket sex appeal under Avicci-medleyt som jag gjorde då.

Sen var det slut. I alla fall med sjungandet på scen. Nu övergick det till mingel och fest och det sjöngs överallt. Kvällen avslutades i hotellobbyn med en kvartettorm klockan två på natten. Sedan fick det vara nog så jag drog av mig mina lösögonfransar, tog bort sminket och somnade som en stock.

Sida 1 av 512345